Jo, att bli utsatt för granskning av andra personer och bli förudmjukad genom att göra bort sig, så att det blir genant, pinsamt och löjligt; att inte duga. Dessa rädslor och tankar upptar en stor del av sociala fobikers tillvaro.
Man är rädd för att rodna, tappa tråden, stamma, sätta i halsen, skvimpa ut kaffet, eller säga något olämpligt. Ångesten kan växa under veckor före föräldrarmöten, grupparbeten eller personalkonferenser, eller inför en bjudning eller måltid på restaurang. Blotta tanken ger upphov till panik; hjärtat klappar, man svettas, blir svag och får orolig mage. Gynokologisk undersökning kan vara en prövning som undviks. Ibland har man ett ärr eller födelsemärke som får oproportionerligt stor betydelse.
Personer som stammar eller har medfödda skakningar kan också ha svårt att uppträda obesvärat.
Många sociala fobiker får kroppsliga ångestmanifestationer när de skall säga eller göra något som ställer dem i fokus för andras uppmärksamhet. Symtomen kan vara rodnad, stamning, svettning, skakningar, hjärtklappning, yrsel och domningskänslor.
Sociala handikapp gör dig beroende av andra
Vissa kan inte ringa upp en okänd person eller myndighet, hämta ut ett rekommenderat brev eller köpa en biobiljett. Det kan vara omöjligt att skriva sin namnteckning när någon ser på eller använda en offentlig toalett.
Risken för att en social fobiker inte söker de utbildningar eller anställningar han/hon annars skulle vilja ha är lätt att förstå. Dessutom uppstår ofta ett svårhanterligt beroende av föräldrar, syskon, maka/make eller t.o.m. barn för att klara vardagens alla situationer.
Känslan att misslyckas ältas och dröjer sig kvar till nästa gång vilket ger ett sämre utgångsläge. Denna onda cirkel för med sig att man resignerar. Resignationen går ofta över i nedstämdhet med mindrevärdeskänslor, förtvivlan eller apati och sömnlöshet. Det finns risk att du glider ner i en behandlingskrävande depression.
Social fobi ger olika grader av sociala handikapp. En del lever ett hyggligt liv med familj, jobb och vänner. De svårast drabbade lever i smärtsam isolering, utan möjlighet att etablera par-relationer, umgås med vänner eller klara ett arbete i kontakt med andra personer.
Tänk så mycket fel man kan göra hela tiden *Förlåt*
Trodde jag lagt ner denna blogg men känner att jag inte orkar hålla allt inne längre och bara försöka låta dagarna då jag bara ligger i sängen o knappt kan äta passera..Fick samtal från "Vuxen Psyk" idag och dom pratade om min graviditet och gav mig rådet att vända mig till psyk-akuten i Uppsala för att få hjälp med att eventuellt börja med anti-depp igen..Tydligen ska det finnas medicin som inte är skadligt för barnet i magen. Läkaren som jag brukar gå till har semester i 3 veckor till så det var det enda jag kunde göra för att få hjälp. Känns ju inte bra att gå runt ochg känna att man bara vill ta livet av sig när man ska få barn m.m. Visst är jag lycklig för barnet men så mycket annat som plågar mig och kan inte riktigt se någon ljusning som läget är just nu. Det handlar mera om att försöka överleva..Jag är bara så jävla trött på att sitta hemma med hundarna dag och dag in..
Finns ingen jag kan ringa. Inte många jag kan hälsa på. Ingen som egentligen vet hur jag känner och har det..Jag är inte den person som gnäller utan brukar alltid göra saker för andra och hoppas att det ska räcka för att hålla mig glad och nöjd med mig själv..Men har insett att det inte funkar i längden efter många års försök. Jag orkar inte längre helt enkelt! Imorn kommer sambons dotter igen och bara att klara av det efter att blivit anklagad för barnmisshandel m.m är fan inte lätt. Sambon måste jobba hela helgen så vet inte vad man ska göra för något då..Man har inte så mycket att se fram emot direkt förutom Ultraljudet på fredag:-). Har väntat på den dagen så länge nu.. Har iallafall gjort något rätt kul idag:-) Jag och sambon var och badade en stund innan vi åkte hem för mysa lite:-) Men det va lite för kallt i vattnet dock!
Nu ska jag kolla på nåt halv dåligt program på datan antar jag..Svårt och sova eftersom jag försöker sova bort större delen av dagen jämt..
Sambon fick ett samtal från Natalies morsa idag! Hon påstår att jag eller Roger misshandlar henne tydligen. Hon har enligt dom varit blå bakom öronen 2 veckor nu. Men hallå barn kan ju göra sig illa lite när som helst. Och jag tror mycket på att detta är ett försök till ensam vårdnad. För inte fan skulle vi väl misshandla lilla Natalie heller. Möjligtvis att dom gör det eftersom hon kom hem till oss med brutet ben innan hon ens kunde gå, samt blåöga för några månader sedan och blåmärken på kinderna i flera veckor tidigare. Blir så jävla lessen av sådana anklagelser mot oss och jag som tagit hand om Natalie sedan hon var ca 8 månader när hennes egna mamma inte hade tid eller lust då hon hellre festade o drack hutlösa mängder. Varför inte visa tacksamhet istället. Nej nej miss-piggy är inte en sådan person. Hon halvt ignorerade hennes barn redan från födseln nästan och är man alkis o bor med en annan alkis så då får jag inte riktigt det att gå ihop. Att dom helt plötligt kommer med sådana anklagelser. O varför är ett barn blå bakom öronen vettefan. Visst hon brukar ju låna ett diadem av mig som ju sitter bakom öronen men att bli blå av det?? Såå jävla arg o ledsen över att få höra nåt sånt här när man verkligen gjort allt för henne när hon vart hos oss. Vi har åkt o hälsat på vänner o min familj och vi har det hur bra som helst. Fyyy o tvii för människor som inte kan erkänna sina egna misstag och istället måste hitta på nåt för att lägga över lite skuld på andra. Visst kan man också anmäla folk för anklagelser utan grund??
Herregud så mycket man måste orka med! Jag mår dåligt! Vill bara ha nån här som förstår och som jag kan få gråta ut hos. Men istället blir det att hålla allt inne och låtsas som ingenting.
Imorgon kommer aborten att påbörjas med första tabletten. Känner bara sorg o smärta just nu. Kan knappt tänka klart. Vill bara få möjligheten att få föda mitt egna barn liksom. Jag orkar inte. Ska försöka åka med Johanna till Gävle en stund idag och sen blir det till att handla lite mat. Vill bara gräva ner mig! Imorgon kommer besöket ta ca 30 minuter med information och sen första tabletten. Och sen blir det ett besök till på Torsdag morgon och får då flera tabletter och så blir jag kvar där ett bra tag. Då avslutas allt...FAN FAN FAN FAN!!! JAG FÖRLÅTER ALDRIG MIG SJÄLV DENNA GÅNG. MEN VAD GÖR MAN LIKSOM.
Hur fan kan man döda sitt egna barn??? Jag känner sånt hat!!
Vet varken ut eller in längre. Från att känna total lycka över min ängel till att känna bitterhet och hat. Hat mot att inget någonsin får bli som man tänkt sig. Vi har ju försökt medvetet i över 1 år nu. Efter 2 missfall så blev vi äntligen gravida. Min lycka och mina tankar om livet i framtiden fyllde mig av ett lyckorus. Jag har fan velat haft en liten sen jag var ca 15 år. Men istället för att lyckas har det blivit missfall o abort tidigare. Har träffat män som haft barn sedan tidigare och tagit hand om dom precis som mina egna. Men sen kommer ett litet wakeup call HALLÅ DET ÄR JU INTE MITT BARN EGENTLIGEN. Och ändå så lägger man ner oändligt med energi och älskar dom små liven ändå. Känslan av att jag inte får min lilla ängel och tankar om andras lycka och förhållanden har bara gjort att jag känner mig ännu mera värdelös och ännu mera hat känner man inför det här såkallade "livet". Jag skulle fan bli en bra mamma och göra allt för att mitt barn ska ha det så bra som möjligt trots sämre ekonomi m.m. Jag vet hur det är att växa upp med en familj som har taskig ekonomi och kanske inte bor på det bästa stället. Men det är erfarenheter och inget jag beklgar någon för. Vi hade iallafall varandra och det gick hur bra som helst. Jag har så svårt att få in i huvudet att jag kanske måste döda min lilla ängel än en gång. Jag hade lovat mig själv att aldrig göra det igen. Har aldrig kommit över aborten jag tvingades göra 2006. Det sitter kvar och kommer nog göra ett bra tag framöver. Trodde att jag och sambon skulle få den familj jag alltid drömt om. En familj som bara känner lycka av att ha varandra och inte bara ser till alla hinder. Trots att det kan finnas många. Men det är ju mitt kött o blod liksom. Ohhh blir tokig på alla tankarna som ständigt snurrar i huvudet. Tänkte eventuellt ta med mig Natalie och åka till Johanna & Patrik ett tag.
Vet varken ut eller in längre. Från att känna total lycka över min ängel till att känna bitterhet och hat. Hat mot att inget någonsin får bli som man tänkt sig. Vi har ju försökt medvetet i över 1 år nu. Efter 2 missfall så blev vi äntligen gravida. Min lycka och mina tankar om livet i framtiden fyllde mig av ett lyckorus. Jag har fan velat haft en liten sen jag var ca 15 år. Men istället för att lyckas har det blivit missfall o abort tidigare. Har träffat män som haft barn sedan tidigare och tagit hand om dom precis som mina egna. Men sen kommer ett litet wakeup call HALLÅ DET ÄR JU INTE MITT BARN EGENTLIGEN. Och ändå så lägger man ner oändligt med energi och älskar dom små liven ändå. Känslan av att jag inte får min lilla ängel och tankar om andras lycka och förhållanden har bara gjort att jag känner mig ännu mera värdelös och ännu mera hat känner man inför det här såkallade "livet". Jag skulle fan bli en bra mamma och göra allt för att mitt barn ska ha det så bra som möjligt trots sämre ekonomi m.m. Jag vet hur det är att växa upp med en familj som har taskig ekonomi och kanske inte bor på det bästa stället. Men det är erfarenheter och inget jag beklgar någon för. Vi hade iallafall varandra och det gick hur bra som helst. Jag har så svårt att få in i huvudet att jag kanske måste döda min lilla ängel än en gång. Jag hade lovat mig själv att aldrig göra det igen. Har aldrig kommit över aborten jag tvingades göra 2006. Det sitter kvar och kommer nog göra ett bra tag framöver. Trodde att jag och sambon skulle få den familj jag alltid drömt om. En familj som bara känner lycka av att ha varandra och inte bara ser till alla hinder. Trots att det kan finnas många. Men det är ju mitt kött o blod liksom. Ohhh blir tokig på alla tankarna som ständigt snurrar i huvudet. Tänkte eventuellt ta med mig Natalie och åka till Johanna & Patrik ett tag.
"What you want from me is life, not a stupid poem I'm sorry for doing what I know I'll regret for all eternity"
Idag har jag o sambon varit på bio. Vi såg Wallanders "Hämnden".Den var otroligt bra och mycket mycket spännande. Dock lite creepymen det e ju bara bra hehe. Skulle så gärna vilja se Changeling, Yes man också.. Var ett tag sen vi var på bio så det var jättetrevligt..Men nu är vi hemma igen och jag börjar bli trött. Är såå otroligt snuvig och täppt också och har varit det i över 1 månad nu..Bläääää. Tur att det finns "Otrivin" hemma. Kan omöjligt somna om jag är täppt i näsan o säkerligen inte sambon heller då jag snarkar så mycket då hihi.
Dags att skita i alla som vill än allt annat än gott. Jag e bättre än så!!!
Med pågående utredning om graviditet o en stor cysta på äggstocken och relations bekymmer o saknaden av min kära voffe o mina vänner och allt annat skit som händer just nu så känner jag innerst inne att jag bara skulle vilja avsluta allt en gång för alla. Självklart har jag väl haft självmordstankar otroligt länge men aldrig såsom nu. Jag känner mig trampad på, känner mig som en leksak, känns som om man inte skulle va värd nåt för någon. Jag försöker få tankarna att gå framåt, men efter senaste veckans kris med graviditet o förhållandets alla problem så vet jag inte hur man gör riktigt. Jag vill ju bara känna att jag är älskad och jag vill inte att nåt händer min bebis i magen. Oron och att försöka så gott det går med att hantera allt själv har gjort så jag givit upp det mesta. Jag är tyvärr inte den starka person jag borde vara. Eller såsom alla i min familj sett mig. Jag mår skit o jag gör allt för att överleva dagen. Jag uppfattas som elak o gnällig. Men det är något jag inte har någon som helst makt inför. Antar att det har med min "sjukdom" att göra. Jag har ett jäkla humör och har svårt att inte säga vad jag tycker i vissa situationer. Men just den senaste veckan har jag fullständigt tappat kontrollen på mig själv och på mitt liv. Dels för att jag vill veta om jag verkligen är älskad eller om jag har "orsakat" hat! Jag har tagit på mig all skuld till att livet är som det är och förståelsen och stödet jag fått av vissa person förr är helt borta. Ingen hör av sig längre och jag känner mig så ensam. Sitter hemma varje dag när jag helst av allt vill jobba o sköta mitt liv och hålla huvudet högt i alla situationer. Känns lite som att depressionen kommit tillbaka och denna gång värre än någonsin. Barnet jag tror jag väntar hmm låter skumt men orkar inte gå in på det just nu, fick mig att bli världens lyckligaste. Men när det kom fram att jag inte borde vara det till 100% så rasade min värld samman igen. Har verkligen längtat efter barn så länge o efter 3 missfall o en abort och utebliven mens blev jag bitter. Sa att jag inte ville ha en familj och att det inte är nåt för mig. MEn självklart e det ju så när man e rädd att bli besviken än en gång. Jag hade låtit hatet till mig själv växa och när jag fick veta att jag var gravid igen tänkte jag ÄNTLIGEN! O inbillade mig en sagolik lycka mellan mig o sambon. Livet är inte rättvist ibland, men antar att jag själv inte riktigt orkar bry mig längre heller. Livet har bara blivit en plåga och helst av allt så vill jag bort bort bort. Men så enkelt e det ju ändå inte. Trots att jag kanske inte beter mig bra och att jag inte är älskad av den jag verkligen älskar så går det ju inte att bara fly från allt. Trist nog har jag tagit åt mig all kritik nu och tänker att det mesta är väl ändå mitt eget fel. Fan va jag e trött på det här nu! LIVET, OLYCKAN, KÄNSLAN AV ATT INTE RÄCKA TILL, INTE VA TILLRÄCKLIGT BRA, TILLRÄCKLIGT SNYGG, KUNNA VA TILLRÄCKLIGT SNÄLL O OMTÄNKSAM, EN FRISK O GLAD PERSON SOM INTE BRYR SIG OM VAD ALLA ANDRA TYCKER HELA TIDEN OCH BARA KÄNNER ATT HON MÅSTE FÅ KÄNNA SIG ÄLSKAD.
Sitter ensam och tankarna bara snurrar i huvudet på mig. Lyssnar på några låtar som stämmer överens med mina känslor. Finns mycket bra musik. Jag är ett musik freak ungefär hehe.
Hej hopp, här kommer några rader från busungen hahaha. Helgen började med fredagsmys framför något dåligt program på tv. På lördagen åkte vi och handlade lite mera inför julhelgen. Men det var faktiskt inte så jättemycket folk med tanke på den kommande högtiden. Jul jul strålande jul ;-). Idag fick jag och Natalie vara hemma medans karlarna i huset åkte och hämtade julgran. O den var himla stor också! Så imorgon ska vi klä granen så att Natalie får vara med också..Sen när granen var på plats bestämde vi oss för att Natalie skulle bada och sen skulle vi lämna "BARNEN" till deras Farmor så att vi kunde åka och handla julklappar i Valbo. Nu har jag precis rullat köttbullar och ska snart lägga Natalie. Sen blir det till att hänga tvätten som tvättats. Ska eventuellt till min familj i Uppsala på juldagen, och får hålla tummar o tår att samma händelse upprepar sig. Hörde en stor duns i trapphuset och jag skulle skämta till det för att alla andra vart rädda. Jag skojade och sa blodet droppar HEHEHE. Och skulle aldrig sagt det! För när jag skulle gå ut till bussen o öppnade dörren hörde vi nåt som droppade. Det rann en massa blod ner för trappan! Det är en jul jag aldrig kommer glömma och inte heller nån i min familj! Så hemskt och jag klara inte av att gå ut därifrån så jag fick ta en annan buss. Jag drömde om händelsen flera veckor efteråt och än idag finns tankarna o bilderna i mitt huvud. Hoppas att man slipper obehagliga överaskningar denna julen..Tråkigt bara att jag inte har ett enda öre att spendera på julklappar:-(.
Hej på er alla goa som läser min blogg då och då! Idag har vi varit och jul handlat lite..Fullt med folk överallt var det iallafall..Man vart helt snurrig. Natalie va lite ledsen och gnällig också då hon är lite sjuk. Fick komma hem från dagis eftersom hon var ovanligt slö och att hon hade feber. Men nu är hon dock feber-fri men får vara hemma med mig och Blixten imorgon också. Har precis duschat och passade nyss på att busa lite med Natalie och Blixten. Riktiga busungar båda två. Försökte få några bra foton men blev mest suddiga. Lägger in några så får ni se hur knäppa vi ser ut när vi busar haha. Snart börjar "Bonde söker fru" sista avsnittet! MÅSTE SE! HEHE
Ha en hm trevlig torsdags kväll för det ska jag försöka ha iallafall :-)
"Min" dag började alldeles på tok för sent. Tror jag klev upp ur sängen vid 12. Men har man svårt att sova på nätterna och inte har nåt jobb eller sysselsättning blir det lätt så. Jag har iallafall hunnit med att laga köttgryta, tvättat, varit på en promenix med vovven, bakat baguetter, lagt lill-trollet m.m. Baguetterna vart riktigt goda, dock väldigt stora haha ser ut som 4 stora limpor liksom. hmm så det kan bli trots att jag följt ett recept till punkt o pricka! Men men huvudsaken är väl att dom blev himla goda. Tänker försöka komma i säng i hyfsad tid ikväll iallafall. Måste verkligen få nån ordning i mitt liv. Eller iallafall lite mera struktur. Jag märker att när jag håller mig sysselsatt så hinner jag liksom inte tänka på så mycket negativt! Vilket jag tycker är otroligt skönt. Synd bara att det är så tungt att komma upp ur sängen på morgonen och sedan göra nåt meningsfullt. Blir oftast ångest av att behöva gå upp. Ännu mera ångest, ångest och åter ångest. Usch o fyy! Nu är det ju bara 7 dagar kvar till julafton. Då gäller det att få lite julstämning!!
Känner just nu att det knappt finns nåt att skriva då jag i stort sett sovit bort hela dagen. Eller iallafall den ljusa delen av dagen..Nu är det åter igen mörkt och trist! Väntar på att maten ska bli färdig. Det blir rådjursadel med potatisklyftor och rostade rotfrukter. *Mums*. Får se om jag lyckas få ihop ett vettigt blogg inlägg senare idag. Annars är det bara att låta bli antar jag. Får inte bli för mycket negativt på bloggen eftersom vissa gärna använder det emot mig när jag verkligen inte behöver må ännu sämre. Så allt är väl tipp topp då hahaha. SÅ NU TYCKER JAG ATT NI SOM UPPENBARLIGEN INTE BRYR ER OCH INTE ENS VILL LYSSNA. NI SOM BILDAR ERAN EGEN UPPFATTNING GÅNG PÅ GÅNG OCH DRAR NER MIG TILL BOTTEN IGEN, KAN DRA!!!!!!!! NI ANDRA I LOVE YOU ALL SOO SOO MUCH!!!!!!!!!!♥
Snart blir jag hämtad, sen blir det för lille Blixten att jaga loss antingen imorgon eller på söndag. Han har inte jagat på så så länge nu. Stackare!
Han är en hällefors hund! Såå fina vovvar! Inte han på bilden dock. Han är lite mindre och lite mer feminin hihi. Önskar mina kära läsare en fortsatt trevlig fredags kväll.
Sitter som jag skrev tidigare och läser en bok som handlar om att gå ner i vikt. Boken är skriven på ett otroligt bra och underhållande sätt. Jag bär på ca 25 kilos övervikt! Skrämmande egentligen. Jag som va för smal när ja va yngre har förändrats så otroligt mycket. Men det är bara att göra något åt. Det finns inga genvägar och inga bortförklaringar längre! Jag vill och jag måste för min egen hälsas skull. Skäms över mig själv och min dåliga karaktär..Ibland blir ju maten tyvärr en tröst eller en ersättning för nåt annat liksom. Såsom coca cola har ersatt mitt piller-missbruk. Jag ska från och med idag verkligen försöka och göra allt jag kan för att jag ska gå ner i vikt och bli mer hälsosam och samtidigt mycket friskare.
Min startvik: 110 kg Mitt midjemått: 104 cm
I CAN DO IT I CAN DO IT I CAN MAKE IT I CAN MAKE IT !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Sitter och läser "Viktiga boken" från godisråtta till storlek 38, skriven av Charlotta Flinkenberg. Den är skriven på ett humoristiskt sätt och samtidigt lär man sig mycket av den. Började iallafall fundera på varför jag gör saker som jag innerst inne vet inte är bra för mig. Såsom att proppa i mig massa onyttig mat, ta massa piller, dricka alkohol trots att jag bara mår skit av det m.m m.m. Skulle kunna räkna upp säkert över 10 olika saker jag gör medvetet för att skada mig själv. Men som jag liksom inte kan hejdå. Och när jag gör nåt sånt idiotiskt såsom att bli beroende av mediciner eller äter och sen kräks så draddas ju liksom inte enbart jag själv. Det tänker jag dock inte på vid just dom tillfällena. Önskar att jag kunde lära mig att hantera alla dessa känslor jag får om att vilja göra skumma saker mot mig själv och mitt psyke. Min psykolog tror att jag kan ha Adhd men min syster har borderline och 95% av alla diagnoskriterier stämmer in på mig. Mer än nåt annat liksom. Får se hur allt kommer att gå. Bra hoppas jag iallafall! Denna dag vart tyvärr inte heller som jag hade tänkt mig men det kommer nog andra chanser för oss att umgås..Saknar dig vännen min!
