Tack!

Tack för alla gulliga kommentarer jag fått på mitt senaste blogg inlägg. Denna dag är tuffare än vanligt. Och fick en jättefin video skickad till mig av min underbart goa vän Linda Tack för att du finns!! Och tack till er alla som hjälper mig uppåt när jag är påväg neråt igen. Ni är värda så mycket♥



Jobbigt idag

Idag vaknade jag med ångest och känner mig sur och irriterad mest hela tiden. Massa tankar flyger runt i huvudet. Jag känner mig kall och har samtidigt ångest för det. Har nog alltid kännt mig kall eller vad man nu ska säga. Jag bryr mig otroligt mycket om andra människor m.m men i ett förhållande känner jag mig trängd och blir så irriterad och nästan lite skrämd/äcklad av att visa mig känslosam eller nåt som hör förhållandet till. Såsom en enkel puss eller kram är liksom för mig inget som gör mig gott. Jag känner mig mest förvirrad just nu. Kanske inte ska vara med någon alls om man känner så?? För inte sjutton kan man väl ha ett förhållande utan kramar och pussar och en massa närhet och sex. Eller jo visst kan man,. Men det är nog inte det jag vill heller riktigt. Vet inte vad som är fel med mig riktigt. Antingen har jag alltid varit för missnöjd med mitt liv och mina förhållanden eller så har det med min uppväxt att göra. Psykologen ska ju låta mig göra massa utredningar och se om dom kan komma fram till vad jag har för bekymmer mera exakt. Min syster lider ju av Borderline, så är kanske inte helt omöjligt att jag har det jag med. Känner igen mig i det mesta faktiskt. Allt är svart eller vitt. Toppen eller helt värdelöst. Eller så kanske jag bara är missnöjd och bortskämd, vem vet? Alla dessa tankar och känslan jag får av vissa samtal eller viss närhet. All agression jag känner och att jag bara vill få vara ifred gör mig totalt förvirrad. Jag vill ge upp men samtidigt inte. Jag vill va lycklig men känner inte att jag förtjänar det nu. Det är i sådana fall en lång lång väg dit och hur man än gör så finns agressionerna där. Varför???

Usch nu ska jag försöka hmm göra nåt iallafall...



Sista avsnittet:-(

Nu har säsongens sista avsnittet av greys anatomy visats. Vi sitter och kollar på programet nu eftersom vi missade rätt mycket när vi kokade kola m.m. Älskar den serien!! Den har liksom allt en sjukhus serie ska innehålla. Hann dock se slutet och det va himla sorgligt men ändå vackert på nåt sätt. Fick mig att tänka på min älskade Zingo.

Nu ska vi äta popcorn, dricka cola och kolla klart på greys anatomy....



Tråkigt besked idag

Fick precis veta att jag inte kom in på den utbildning jag sökte eftersom kommunen jag bor i vägrar att beskosta studierna för mig pga min tidigare utbildning och för att det är i en annan stad. Jag so hoppades o hade planerat inför mina kommande studier. Ville komma vidare i livet! Svårt att veta hur man ska göra för att inte ge upp helt när allt man försöker med går åt helvete. Ja får försöka hålla mig uppe ändå. Det är ju bara jag själv som kan göra det liksom. Jag vill inte må skit längre men det gör jag ju egentligen. Hmm men ska inte skriva för mycket negativt heller för då drar jag ner mig själv lite också. Ska snart äta korvstroganoff som Patrik lagar till nu. Blir säkert jättegott. Jag och Johanna håller på att koka choklad kola också. Får se om man tycker om det. Brukar inte gilla kola!



Tomma löften, tomma ord.

Varför lova något man vet att man inte kan hålla? Dessutom gång på gång också. Jag vill tro på det och ger dig chans på chans men tydligen så är jag bara dum som gör det. Förstår inte varför vissa inte förstår vad som händer och hur man mår när man gång på gång sitter uppe och väntar på en enkel liten konversation. Hade det varit så att jag själv hade sagt till personen ifråga att prata med mig hade jag tänkt annorlunda. Men när jag får höra att personen så gärna vill prata med mig och lovar att komma ut på msn så är det klart man börjar undra. Jaja ska försöka lära mig att inte bry mig så mycket om folk som jag inte mår bättre av att ha kontakt med. Önskar bara att allt varit annorlunda. Som i början när vi pratade t,ex. Men ingenting vara förevigt. En tanke att vänja sig vid antar jag. Jag ska inte låta mig dras ner ännu mera nu. Jag måste uppåt! Upp över ytan så långt det går för att sedan stanna där föralltid. Det kommer krävas mycket jobb och mycket mod. Men nånstans inom mig tror jag att allt som krävs ändå finns.








De här va oroligt svårt :-(

Har suttit och klurat på hur man ska ändra koderna m.m så att man får till det på ett bra sätt. Men jag blir aldrig nöjd eftersom jag vet att jag kan bättre bara jag ger mig fan på det. Så blir till att försöka och försöka tills det blir som jag vill. Men först blir det ett besök på biblioteket för att låna några böcker.



Testar lite bara hehe

Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0