Grillat hos Johanna och Patrik
Puss o kram vänner♥
Nu är jag hemma från sjukhuset..Känner mig riktigt glad!
♥
Första Ultraljudet för ca 3 veckor sen. Vecka 13
Dagens Ultraljud:-)
Man ser ansiktet..Undra säkert va sjutton vi höll på med:-)
Såå fin
Vaknade för en stund sen.
BLÄÄÄÄ
Tankar som finns hos mig jämt! Och som begränsar allt jag gör. Att leva med Social fobi är inget liv:-(
- Alla hatar mig
- Om jag gör ett misstag är det kört
- Jag måste ha allas samtycke hela tiden
- Jag förtjänar inte bra saker inklusive komplimanger
- Människor går inte att lita på
- När jag ska prata med någon måste jag vara underhållande
- Om nån är arg är det mitt fel
- Jag är dum och alla vet det
- Jag får inte vara avundsjuk
- Jag får inte visa mig sårbar
- Jag kommer bli lämnad oväntat
- Jag är inte kreativ
- Jag är ful och äcklig
- Jag får inte göra misstag
- Hon/han är bättre än mig
- Jag känner mig skyldig till allt
- Ja får inte såra någons känslor
- Människor blir olyckliga när jag är lycklig
- Jag är misslyckad
- Jag kan inte göra något rätt
- Jag förtjänar inte att vara lycklig
- Jag måste vara perfekt
- JAg är självisk
- Folk håller koll på mig hela tiden
- Jag är en plåga för folk
- Jag kan inte göra grupparbeten
- Kan inte göra presentationer
- Kan inte gå utanför dörren ibland
- Jag har inget att prata om
- Jag har inga sociala färdigheter
- Jag kommer inte bli frisk
Och så fortsätter det
Den eviga plågan
Vad är man rädd för?
Jo, att bli utsatt för granskning av andra personer och bli förudmjukad genom att göra bort sig, så att det blir genant, pinsamt och löjligt; att inte duga. Dessa rädslor och tankar upptar en stor del av sociala fobikers tillvaro.
Man är rädd för att rodna, tappa tråden, stamma, sätta i halsen, skvimpa ut kaffet, eller säga något olämpligt. Ångesten kan växa under veckor före föräldrarmöten, grupparbeten eller personalkonferenser, eller inför en bjudning eller måltid på restaurang. Blotta tanken ger upphov till panik; hjärtat klappar, man svettas, blir svag och får orolig mage. Gynokologisk undersökning kan vara en prövning som undviks. Ibland har man ett ärr eller födelsemärke som får oproportionerligt stor betydelse.
Personer som stammar eller har medfödda skakningar kan också ha svårt att uppträda obesvärat.
Många sociala fobiker får kroppsliga ångestmanifestationer när de skall säga eller göra något som ställer dem i fokus för andras uppmärksamhet. Symtomen kan vara rodnad, stamning, svettning, skakningar, hjärtklappning, yrsel och domningskänslor.
Sociala handikapp gör dig beroende av andra
Vissa kan inte ringa upp en okänd person eller myndighet, hämta ut ett rekommenderat brev eller köpa en biobiljett. Det kan vara omöjligt att skriva sin namnteckning när någon ser på eller använda en offentlig toalett.
Risken för att en social fobiker inte söker de utbildningar eller anställningar han/hon annars skulle vilja ha är lätt att förstå. Dessutom uppstår ofta ett svårhanterligt beroende av föräldrar, syskon, maka/make eller t.o.m. barn för att klara vardagens alla situationer.
Känslan att misslyckas ältas och dröjer sig kvar till nästa gång vilket ger ett sämre utgångsläge. Denna onda cirkel för med sig att man resignerar. Resignationen går ofta över i nedstämdhet med mindrevärdeskänslor, förtvivlan eller apati och sömnlöshet. Det finns risk att du glider ner i en behandlingskrävande depression.
Social fobi ger olika grader av sociala handikapp. En del lever ett hyggligt liv med familj, jobb och vänner. De svårast drabbade lever i smärtsam isolering, utan möjlighet att etablera par-relationer, umgås med vänner eller klara ett arbete i kontakt med andra personer.
Tänk så mycket fel man kan göra hela tiden *Förlåt*
Trodde jag lagt ner denna blogg men känner att jag inte orkar hålla allt inne längre och bara försöka låta dagarna då jag bara ligger i sängen o knappt kan äta passera..Fick samtal från "Vuxen Psyk" idag och dom pratade om min graviditet och gav mig rådet att vända mig till psyk-akuten i Uppsala för att få hjälp med att eventuellt börja med anti-depp igen..Tydligen ska det finnas medicin som inte är skadligt för barnet i magen. Läkaren som jag brukar gå till har semester i 3 veckor till så det var det enda jag kunde göra för att få hjälp. Känns ju inte bra att gå runt ochg känna att man bara vill ta livet av sig när man ska få barn m.m. Visst är jag lycklig för barnet men så mycket annat som plågar mig och kan inte riktigt se någon ljusning som läget är just nu. Det handlar mera om att försöka överleva..Jag är bara så jävla trött på att sitta hemma med hundarna dag och dag in..
Finns ingen jag kan ringa. Inte många jag kan hälsa på. Ingen som egentligen vet hur jag känner och har det..Jag är inte den person som gnäller utan brukar alltid göra saker för andra och hoppas att det ska räcka för att hålla mig glad och nöjd med mig själv..Men har insett att det inte funkar i längden efter många års försök. Jag orkar inte längre helt enkelt! Imorn kommer sambons dotter igen och bara att klara av det efter att blivit anklagad för barnmisshandel m.m är fan inte lätt. Sambon måste jobba hela helgen så vet inte vad man ska göra för något då..Man har inte så mycket att se fram emot direkt förutom Ultraljudet på fredag:-). Har väntat på den dagen så länge nu.. Har iallafall gjort något rätt kul idag:-) Jag och sambon var och badade en stund innan vi åkte hem för mysa lite:-) Men det va lite för kallt i vattnet dock!
Nu ska jag kolla på nåt halv dåligt program på datan antar jag..Svårt och sova eftersom jag försöker sova bort större delen av dagen jämt..
Natti Natti♥
