Dags att skita i alla som vill än allt annat än gott. Jag e bättre än så!!!

Med pågående utredning om graviditet o en stor cysta på äggstocken och relations bekymmer o saknaden av min kära voffe o mina vänner och allt annat skit som händer just nu så känner jag innerst inne att jag bara skulle vilja avsluta allt en gång för alla. Självklart har jag väl haft självmordstankar otroligt länge men aldrig såsom nu. Jag känner mig trampad på, känner mig som en leksak, känns som om man inte skulle va värd nåt för någon. Jag försöker få tankarna att gå framåt, men efter senaste veckans kris med graviditet o förhållandets alla problem så vet jag inte hur man gör riktigt. Jag vill ju bara känna att jag är älskad och jag vill inte att nåt händer min bebis i magen. Oron och att försöka så gott det går med att hantera allt själv har gjort så jag givit upp det mesta. Jag är tyvärr inte den starka person jag borde vara. Eller såsom alla i min familj sett mig. Jag mår skit o jag gör allt för att överleva dagen. Jag uppfattas som elak o gnällig. Men det är något jag inte har någon som helst makt inför. Antar att det har med min "sjukdom" att göra. Jag har ett jäkla humör och har svårt att inte säga vad jag tycker i vissa situationer. Men just den senaste veckan har jag fullständigt tappat kontrollen på mig själv och på mitt liv. Dels för att jag vill veta om jag verkligen är älskad eller om jag har "orsakat" hat! Jag har tagit på mig all skuld till att livet är som det är och förståelsen och stödet jag fått av vissa person förr är helt borta. Ingen hör av sig längre och jag känner mig så ensam. Sitter hemma varje dag när jag helst av allt vill jobba o sköta mitt liv och hålla huvudet högt i alla situationer. Känns lite som att depressionen kommit tillbaka och denna gång värre än någonsin. Barnet jag tror jag väntar hmm låter skumt men orkar inte gå in på det just nu, fick mig att bli världens lyckligaste. Men när det kom fram att jag inte borde vara det till 100% så rasade min värld samman igen. Har verkligen längtat efter barn så länge o efter 3 missfall o en abort och utebliven mens blev jag bitter. Sa att jag inte ville ha en familj och att det inte är nåt för mig. MEn självklart e det ju så när man e rädd att bli besviken än en gång. Jag hade låtit hatet till mig själv växa och när jag fick veta att jag var gravid igen tänkte jag ÄNTLIGEN! O inbillade mig en sagolik lycka mellan mig o sambon. Livet är inte rättvist ibland, men antar att jag själv inte riktigt orkar bry mig längre heller. Livet har bara blivit en plåga och helst av allt så vill jag bort bort bort. Men så enkelt e det ju ändå inte. Trots att jag kanske inte beter mig bra och att jag inte är älskad av den jag verkligen älskar så går det ju inte att bara fly från allt. Trist nog har jag tagit åt mig all kritik nu och tänker att det mesta är väl ändå mitt eget fel. Fan va jag e trött på det här nu! LIVET, OLYCKAN, KÄNSLAN AV ATT INTE RÄCKA TILL, INTE VA TILLRÄCKLIGT BRA, TILLRÄCKLIGT SNYGG, KUNNA VA TILLRÄCKLIGT SNÄLL O OMTÄNKSAM, EN FRISK O GLAD PERSON SOM INTE BRYR SIG OM VAD ALLA ANDRA TYCKER HELA TIDEN OCH BARA KÄNNER ATT HON MÅSTE FÅ KÄNNA SIG ÄLSKAD.

Kommentarer
Postat av: Johanna

Men gumman du är bra på så många sätt... Finns så många människor som älskar dig för den du är....



kraaam

2009-01-10 @ 16:17:07
URL: http://scorpiongirl80.blogg.se/
Postat av: Linda

Du ska se att allt kommer bli bra tillslut.. Du är ung fortfarande. Det man inte dör av gör än starkare och du är verkligen en stark person! Snart ska lyckan och lugnet komme din väg! Det tvivlar jag inte en sekund på! Ta hand om dig gumman! Kraam

2009-01-10 @ 16:19:53
URL: http://lindastar.blogg.se/
Postat av: Sofia

Min vän ja du e min vän trots att vi inte känner varandra så väl lr så länge. Du är min vän för att du e du å för att "du e bäst" så som du alltid brukar säga till mig när jag deppar ihop. Det är jobbigt nu men vi finns här JAG finns här,,,,

Bamse kram till dej från mej :O)

2009-01-10 @ 17:40:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0